Namn: Patrik Hansson
Ålder: 23 år (född 1988)
Bor: Kiruna
Utbildning: IT och bussförare
Arbete: Busschaufför

Intressen: Fotografering, kollektivtrafik såsom järnväg, tåg och bussar, datorer, norrbotten, vandra, den samiska kulturen och urban exploration.

Jag började intressera mig för järnvägar och stationer under år 2005-2006, jag kom då i kontakt med en bild på Sjisjka hållplats från år 2001. Jag började då ta reda på så mycket som möjligt om den platsen, vad som fanns där och vilka som bodde där m.m.
Efter många frågor, svar och letande kom jag fram till att det var en väglös by med få tåg som stannade och att man var tvungen att vara där i 14 timmar om man ville besöka byn.
Jag visste då inte om det bodde någon där eftersom jag inte hade fått svar på det och jag visste inte hur det såg ut mer än det man kunde se på flygfoton på Eniro.

Allt eftersom jag hittade mer information om Sjisjka så kom Nils Nilsson Skum upp bland texterna och jag började då ta reda på vem han var och vad han gjorde osv.
Med lite mer kött på benen så for jag iväg till Sjisjka sommaren år 2007 för att ta reda på svaren till alla mina frågor och försöka dokumentera så mycket jag kunde av byn och hållplatsen eftersom det bara fanns ett par bilder därifrån på internet.

När jag åkte dit så försökte jag få reda på lite mer information från tågvärden och lokföraren och dom bekräftade att det bodde två bröder där och att det inte var många som klev av i Sjisjka. Jag klev av vid hållplatsen och gick runt i byn och dokumenterade allt som gick i 14 timmar, strax innan tåget som skulle ta mig tillbaka till Kiruna mötte jag Johan Mickel Kitok som berättade lite diverse saker om byn men det var så knapphändigt pga den korta tiden vi hann prata och när tåget väl kom klev hans broder Nikolaus Kitok med sällskap av tåget.

När jag kom hem ville jag fortsätta med letande efter information och jag frågade så många olika personer jag kunde om olika saker, jag fick till slut reda på att de två boende i Sjisjka var släkt med den kände samiske konstnären Nils Nilsson Skum men inte på vilket sätt ännu.
Eftersom jag blev alltmer intresserad av den samiska kulturen tack vare Nils Nilsson Skum så besökte jag Jokkmokks vintermarknad i februari år 2008 och det var helt klart en upplevelse som hette duga. I all hast märkte jag månader efter att jag hade fotograferat Nikolaus Kitok säljandes tavlor på marknaden utan att känna igen han från det korta mötet i Sjisjka.

Nu visste jag vilka de boende var och vad dom gjorde, samt att de var barnbarn till Nils Nilsson Skum. Jag kollade mer och mer på kartor över Sjisjka för att se om man kunde vandra någonstans och tack vare kartor med utritade stigar och en GPS kunde jag vid mitt nästa besök till Sjisjka sommaren år 2008 vandra till Lappberg och tillbaka.
Under den resan fick jag även lära mig nya saker, såsom att Jonas Kitok, den tredje brodern till de andra boende i Sjisjka också brukar vara i byn ibland och att han äger ett hus där, annars bor han till vardags i Kiruna.
Jag fick även möta två personer som äger Rendalens banvaktsstuga och dess gård, jag fick även se att det stora röda huset med gården inne i skogen i Sjisjka ägdes av några äldre personer som brukar komma dit då och då.

Med allt detta i mitt vetande skapade jag då denna hemsida för att visa och förklara vad som gör denna by och hållplats så speciell för mig, jag har tillbringat många stunder för att ta reda på allt som finns här men jag har många personer att tacka för informationen jag nu har.