År 1946 var året då Sjisjka fick sin hållplats på järnvägen, varför? Jo, så att den kände samiske konstnären Nils Nilsson Skum skulle kunna åka till sina utställningar utomlands och i Sverige och det sades att en annan anledning var för att det skulle vara den enda hållplatsen som hade två SJ i namnet.

Men innan dess, runt år 1938 så fanns det en banvaktsstuga vid namn Tjiska som låg mellan Kaitum och Lappberg. Det fanns då även en banvaktsstuga i Sjisjka men på den tiden hette den Tjiskavare.
År 1946 skrev alltså Nils Nilsson Skum ett brev till SJ där han berättade att han ville ha en hållplats vid byn, han skrev då fel och skrev Sjiska och det blev givetvis namnet på hållplatsen. Lågfjället stavades Sjisjkavare när hållplatsen blev till och någon gång efter år 1955 bytte man namn på hållplatsen till Sjisjka, troligen eftersom lågfjället stavades så.

Hållplatsen är ca 8-9 meter lång och gjord av trä. År 2001 fanns det ett räcke att luta sig mot, en träbänk och en plåtstins. Men år 2007 hade det blivit utbyggt och numera finns en trappa med tre steg och även en lampa ovanför hållplatsen.
Utöver dessa saker finns det även en ny postsäck istället för den gamla, på den gamla stod det "Kitok" med adressen Sjiska 1 påskrivet, denna postsäck sitter fast vid plåtstinsen. En bucklig postlåda finns även på baksidan av plåtstinsen.

Från och med hösten 2009 så finns det två plogpinnar uppsatta på varje ände om plattformen.

Hållplatsen räknas som en av de minsta i hela landet tack vare det låga invånarantalet, storleken på plattformen, att det är en väglös liten by och för att så få tåg stannar här.

Bakom hållplatsen finns en stationsskylt som följer programmet som SJ tog fram för skyltar och märkningar år 1971, vit text och mörkblå bakgrund.
Hållplatsen står på väster sida om järnvägen och eftersom den är så kort så får det bara plats två vagnsdörrar vid plattformen (två intilliggande dörrar från två vagnar), det som oftast gäller är att vid första dörren närmast loket kliver man av/på tåget men det avgör lokföraren.

Tågen stannar bara vid behov vid Sjisjka, det betyder att man måste vrida plåtstinsen mot det ankommande tåget för att signalera att tåget ska stanna, annars kör det bara förbi. Sträckan söder om Sjisjka hållplats är en lång raksträcka och därför är det inga problem att signalera tåget så att dom ska se en i tid.
På sträckan norr om Sjisjka finns det dock en kurva med stora buskar som skymmer en del och därför kan det därför vara svårare att signalera för södergående tåg om dom kommer i för hög fart, de tågen som har uppehåll vid Sjisjka enligt tidtabellen kör dock långsammare än passerande tåg just för att det ska hinna stanna.
Eftersom det finns hus på båda sidor om järnvägen så måste man gå över järnvägen för att komma dit, men det finns ingen järnvägsövergång. Däremot finns det en skylt på vardera sida om järnvägen där det står "Fara - Spårområdet beträdes på egen risk".

Några meter väster om hållplatsen finns stationshuset som har måtten 2,5m x 3,6m. Det har röda träväggar, en dörr i trä och en trätrappa med två steg utanför.
Dörren har en fjäder så den stängs av sig själv och det går inte att låsa dörren. Det finns tre fönster, ett på kortsidan norrut, ett på långsidan österut mot järnvägen och ett litet på dörren söderut.
Inuti stationshuset finns en liten matta, två träbänkar och ett träbord där många besökare har ristat in sina namn genom tiderna. Under ena bänken finns det ett element som är påslaget under de kallare tiderna.

Det finns även en apparat på samma vägg som dörren som ska kunna användas för att kontakta tåginformationen.
Ingen tågtidtabell finns uppsatt på väggen i stationshuset längre, därför är det bra om man har med sig en egen tidtabell.
 

I en tidtabell för ett par år sen var det så att hållplatserna Sjisjka och Kaitum som är grannar med varandra hade uppehåll på vissa bestämda dagar men dagarna var olika för de två hållplatserna och eftersom dessa uppehåll bara gällde på vardagar så kunde det ta tre veckor innan man kom tillbaka från besöket hos sin granne om man hälsade på varandra under t.ex. julen och denna helg inföll på vardagar.

Sjisjka hållplats ligger på Malmbanans linje mellan Gällivare och Kiruna, närmaste station söderut är Lappberg och närmaste norrut är Gäddmyr, båda numera obebodda och även väglösa likt Sjisjka.

De senaste åren har tidtabellen varit så att morgontåget från Kiruna till Luleå har stannat vid Sjisjka vid behov på vardagar och lördagar kl 6.20 och på söndagar kl 8.55, sedan har tåget från Luleå till Kiruna stannat vid Sjisjka vid behov alla dagar kl 20.03.
Det betyder alltså att den som vill göra ett dagsbesök till Sjisjka måste vara där i knappt 14 timmar på vardagar eller lördagar eller i drygt 11 timmar på söndagar.

För de tågintresserade som gärna vill fota tåg så passerar det ungefär ett tåg varannan timme men med vissa undantag, då blandat resandetåg och godståg.
Vill du åka med tåget hit så måste du tala om för tågvärden eller lokföraren att du ska kliva av vid Sjisjka så att dom kan förbereda för att angöra den korta plattformen och bromsa in korrekt så att förhoppningsvis den första dörren närmast loket är den som är jäms med plattformen.

Från och med 14 december 2008 så hade man gjort att alla tåg som passerade Sjisjka även stannade där vi behov vilket gav sex avgångar per dag.

Men från och med 13 december 2009 så har man återgått till att endast ha två avgångar per dag vilket gör att flera tåg bara passerar utan att stanna, precis som före december 2008.

Avgångarna från och med 13 december 2009 är:
Kl 5.56 från Kiruna mot Luleå, måndag till lördag.
Kl 8.09 från Kiruna mot Luleå, söndagar.
Kl 20.00 från Luleå mot Kiruna, måndag till lördag.
Kl 21.52 från Luleå mot Kiruna, söndagar.

Tågtidtabell för perioden 18 augusti 2008 - 13 december 2008 finns här (extern pdf-fil).
Tågtidtabell för perioden 14 december 2008 - 13 juni 2009 finns här (extern pdf-fil).
Tågtidtabell för perioden 12 december 2010 - 18 juni 2011 finns här (extern pdf-fil).
Info om stationerna och hållplatserna på samma linje som Sjisjka finns här (extern länk).