Byn Sjisjka
25 oktober 2008
Sjisjka ligger i ett väglöst land söder om Kiruna i
Lappland.
Här finns en hållplats vid järnvägen, ca fem hus i bra skick som är beboeliga, ett antal mindre skjul och minst två fallfärdiga hus.
Byn är delad i två delar tack vare järnvägen, på den östra sidan finns två beboeliga hus varav ett av dom är bebott av Nikolaus eller Johan Mickel Kitok.
På den västra sidan närmast järnvägen finns ett hus som är bebott av Nikolaus eller Johan Mickel Kitok, runtom huset finns lite skjul m.m.
Ännu närmare järnvägen på västra sidan finns en kommunikationsmast som Vattenfall anlade på uppdrag av Banverket.
Längre västerut längs vandringsleden mot Tjåurek stöter man
på en liten gård med ett stort rött hus i mitten, detta hus
ägs av några personer som då och då är i Sjisjka.
Efter gården kommer man till ett annat hus som är bebott då och då, det ägs av Jonas Kitok som är den tredje brodern till Nikolaus och Johan Mickel Kitok.
Det sista huset är ett fallfärdigt hus som Nils Nilsson Skum bodde i, troligen på 1940-talet innan han dog.
Eftersom byn är väglös så finns det ingen asfalt eller liknande, bara den upptrampade marken. Här finns det flera stigar, vissa mer upptrampade eller uppkörda av fyrhjulingar än andra. Spångar finns även på flera delar av stigarna.
Huvudstigen är den som går från Sjisjka hållplats till Tjåurek där man sedan kan vandra vidare till Nikkaluokta. Nästa stig är den från Sjisjka hållplats till Lappbergs station, längs den stigen finns det spångar på vissa ställen och framförallt där man måste gå över bäckar. Det är dock väldigt lerigt på vissa ställen och det är myrmark så att man kan sjunka lite om man står still för länge.
Sista stigen går från Sjisjka till Rendalens banvaktsstuga, det är egentligen en liten gård med flera byggnader, den är dock bebodd då och då precis som det röda huset väster om Sjisjka.
Eftersom den är möjligt att se renar och älgar m.m. här ibland och det förr i tiden var en plats för renmärkning så finns det renstängsel som går längs med järnvägen så att djuren inte ska kunna springa upp på spåret.
Här finns en hållplats vid järnvägen, ca fem hus i bra skick som är beboeliga, ett antal mindre skjul och minst två fallfärdiga hus.
Byn är delad i två delar tack vare järnvägen, på den östra sidan finns två beboeliga hus varav ett av dom är bebott av Nikolaus eller Johan Mickel Kitok.
På den västra sidan närmast järnvägen finns ett hus som är bebott av Nikolaus eller Johan Mickel Kitok, runtom huset finns lite skjul m.m.
Ännu närmare järnvägen på västra sidan finns en kommunikationsmast som Vattenfall anlade på uppdrag av Banverket.
Efter gården kommer man till ett annat hus som är bebott då och då, det ägs av Jonas Kitok som är den tredje brodern till Nikolaus och Johan Mickel Kitok.
Det sista huset är ett fallfärdigt hus som Nils Nilsson Skum bodde i, troligen på 1940-talet innan han dog.
Eftersom byn är väglös så finns det ingen asfalt eller liknande, bara den upptrampade marken. Här finns det flera stigar, vissa mer upptrampade eller uppkörda av fyrhjulingar än andra. Spångar finns även på flera delar av stigarna.
Huvudstigen är den som går från Sjisjka hållplats till Tjåurek där man sedan kan vandra vidare till Nikkaluokta. Nästa stig är den från Sjisjka hållplats till Lappbergs station, längs den stigen finns det spångar på vissa ställen och framförallt där man måste gå över bäckar. Det är dock väldigt lerigt på vissa ställen och det är myrmark så att man kan sjunka lite om man står still för länge.
Sista stigen går från Sjisjka till Rendalens banvaktsstuga, det är egentligen en liten gård med flera byggnader, den är dock bebodd då och då precis som det röda huset väster om Sjisjka.
Eftersom den är möjligt att se renar och älgar m.m. här ibland och det förr i tiden var en plats för renmärkning så finns det renstängsel som går längs med järnvägen så att djuren inte ska kunna springa upp på spåret.

